Jag heter Klasa Anna Kristina Broman och är född 1983 på Mora Lasarett. Jag arbetar som sjuksköterska på Falu Lasarett på Hjärtcentrum Avdelning 27 Kardiologen. Förutom mina "vanliga" arbetsuppgifter som sjuksköterska arbetar jag med utveckling av dokumentation och handledning av studenter. Jag är en person med stort intresse för inredning. Jag älskar att läsa böcker och vara ute i naturen. En stor passion är dans (bugg och foxx).
Jag har två syskon, en lillasyster och en storebror. Min syster heter Frida Maria och är född 1986 på Mora Lasarett. Hon studerar PA-programmet vid Uppsala Universitet och bor i veckorna i Uppsala och på helgerna i Färnäs utanför Mora med sin pojkvän Magnus. Magnus arbetar med timring och snickring. Min bror heter Kjell Johan och han föddes 1971 i Sundsvall där våra föräldrar då bodde och arbetade. Johan driver företaget Middleman Consulting AB. Han bor tillsammans med sin sambo Ingela i Stockholm där de båda arbetar. Ingela arbetar på en revisionsbyrå.
Min pappa heter Kjell Erik och föddes 1944 i Venjan. Han har arbetat med försäljning av kontorsmöbler, kontorsmaterial, kontorsmaskiner samt inredning och ritning av kontor. Vid sin pension sålde han sitt Företag Mora Kontorsteam AB. På Mora Kontorsteam AB arbetade också min mamma Siv Marianne i många år. Hon sysslade i huvudsak med försäljning i butiken samt administration. Hon har tidigare också arbetat på PUB i Stockholm och som städerska. Siv föddes 1946 i Mora. Både mamma och pappa är nu pensionärer och bor i Orsa tillsammans med katten Gustav (från början min farmor Märtas katt). Mina föräldrar är världens mest fantastiska människor som ställer upp i vått och torrt!!
MIN FARMOR, FARFAR OCH MOSTER KARIN
Klasa Märta Gunhild Broman (1926-2009)
Erik Johannes Broman (1912-1997)
Klasa Karin Johnsson (1916-2000)
Jag minns min farmor och farfar som glada, snälla och roliga. När jag var liten bodde de i Vika utanför Mora och ofta var jag och min syster där och lekte. Jag minns hur farfar spelade munspel (jag tror inte att han var så väldigt duktig på det egentligen) och vi tyckte det var roligt när han spelade för oss. Jag minns också att farfar ibland pratade på "låtsasspråk" med oss och jag skrattade så mycket. Farfar rökte pipa, det är också ett tydligt minne. Jag minns att pipan var grön och jag kan se honom framför mig där han satt på kökssoffan och stoppade den där pipan. Han hade bruna tofflor som han jämt hade på sig. Jag kan inte minnas några andra skor men det måste han ju ha haft! Jag minns hur röken luktade.... och att jag ibland fick astmaanfall av den! Jag minns hur farmor kunde skälla på honom för att rökte inomhus. Jag minns också deras gula lilla bil (undrar vad det var för slags bil?) som luktade av farfars inpyrda piprök. Farmor körde så sakta och när man fick följa med till lanthandeln i Gesunda (man hoppades ju på att få godis, vilket man alltid fick) så trodde man aldrig att man skulle komma fram någongång, och ännu mindre hem! Det var mycket bakande kring farmor. Bakande och handarbetande. Och i frysen fanns det alltid en burk med glass, en sådan där Big Pack med tre-smak. Jordgubb var godast, vanilj mittemellan och päron var minst gott. Ibland sov vi över hos farmor och farfar. Farmor brukade göra mannagrynsvälling på kvällen.
Farmor hade en syster som hette Karin. För oss var det alltid "moster Karin", även om det egentligen inte var våran moster utan pappas moster. Men varken mamma eller pappa har några syskon så vi har inga kusiner, mostrar, fastrar, farbröder, morbröder eller annat som man har om ens föräldrar har syskon. Så Karin var våran "moster Karin" också. Moster Karin var snäll och lite speciell. Hon bodde kvar i föräldrahemmet i Venjan till sin död och förblev ogift och fick inga barn. Hon var arbetsam och duktig. När moster Karin dog flyttade farmor, som bodde ensam i huset i Vika, till föräldrahemmet i Venjan, som numera står obebott efter att farmor Märta gick bort 2009.
MORMOR OCH MORFAR
Ruth Ellen Sturk (1924-2008)
Börje Sturk (1920-1978)
Morfar Börje har jag tyvärr aldrig träffat då han dog innan jag föddes. Min bror Johan har däremot fått träffa honom. Min morfar arbetade på Vägverket. Min mamma har berättat att morfar var en väldigt snäll person. Han drabbades av cancer och dog när han var 58 år gammal. Morfar hette Sturk i efternamn vilket är ett gammalt soldatnamn.
Mormor Ruth var en snäll mormor men lite av en ensamvarg. Hon bodde i en stuga bredvid oss när jag växte upp (bredvid huset där mina föräldrar fortfarande bor). Från början bodde hon med morfar i det hus som sedan mamma och pappa övertog och där min mamma växt upp. Det är ett ganska stort hus där flera generationer bott samtidigt. Förr fans det kök och toalett på alla tre våningsplanen. Mamma var under sin uppväxt också mycket hos sin mormor Anna (vars brödspade jag nu har) och sin morfar Gustav på deras gård i Bergkarlås, en by utanför Mora. Den gården står nu förfallen och obebodd. Min mormor Ruth hade alltid chokladrullar i sitt skafferi, vilket vi ju såklart visste mycket väl. Det var mysigt att sitta på hennes veranda på våren och mumsa choklad. Jag minns också att det biland var söndagsmiddag inne i mormors stuga. Mormor var alltid så orolig att maten inte skulle bli bra men det blev den såklart alltid. Glass och jordgubbar var en ständig efterrätt hos mormor. Jag minns också, att det i påskägget som man fått av mormor alltid gömde sig en slant också.
